4:a
Året är 1997 Aug dagen innan jag började gymnasiet så gick Busan våran schäfer bort. 12 år gammal o varit med mig större delen av livet. Så det var ändå skönt att komma hemifrån. För det var tungt riktigt tungt. För dagen efter som sagt så började jag på Segerstad naturbruksgymnasium. Är ett internat så man bor där mån- fre. Från att jag hade tyckt att skolan var så supertråkig till att älska skolan. Under dom följande åren så hade jag super kul! Min tanke var att jobba på en djurpark sen som djurvårdare efter studenten. Hade tankarna att söka mig till Kolmården. Våren i 2:an blev jag tillsammans med min sambo iår firar vi 21 år :=D Det förändrade allt. Mitt liv hade sett helt annorlunda ut idag eller kanske hade inte ens funnits här om vi inte hade blivit tillsammans.
För det som hände sen på Kolmården med vargattacken hade kunnat vara jag. Jag hade som sagt sökt mig till Kolmården. Vargar är jag väldigt intresserad av. Tror det beror på att hundarna kommer från vargar och jag tycker verkligen om hundar :=D Så jag hade garanterat sökt mig till just deras projekt dom hade med vargar. Men det som hände var så tragiskt o tankarna går till familjen. Det kröp lite i skinnet när jag hörde vad tjejen hette. Rätt snarlikt mitt egna namn.
Blev som sagt en annan väg för mig.
Vi flyttade ihop på skolan. Eftersom vi var under 18 år så fick våra föräldrar skriva på att vi fick göra så, dela rum. Sista terminen så hyrde vi en lägenhet istället ca 1 timme från skolan. Vi pendlade varje dag . Vi tog beslutet att starta familj tidigt. Vi tog studenten juni 2000.
30 dec 2000 så föddes våran första son. Det var väldigt kallt det nyår. Och vi firade nyår på BB. Vi var 19 år då. Vet att vid ett tillfälle tror sonen var 2 mån så var jag inne i affären och handlade. Sonen satt i babyskyddet. Då var det en tant som klagade på mig tyckte inte att jag hade klätt på sonen ordentligt. Han hade jacka och flecce byxor på sig. Sen när vi gick till och från affären till bilen o in då hade jag en tjock filt som jag la över benen och över kroppen. Tanten tyckte minnsan att han frös. Bara för att man är ung mamma så ser man ändå om barnet fryser eller inte. Fick då många blickar mm eftersom jag var så pass ung .
feb 2004 kom nästa son. Hade navelsträngen runt halsen men gick bra ändå som tur var. Nu var vi 22 år . Allting gick som på en räls sen med grabbarna.
När vi började närma oss 30 så kände vi nej nu börjar det bli tomt här hemma. Så vi tog beslutet för en till. Sonen nr 3 kom på påskafton mars 2013. Det var lite speciellt innan han kom så öppnades det en ny värld för mig :=D Så många fler barnvagnar o välja på nätet osv. Nu fanns det info lätt o få tag på . Inte bara äldre böcker när man väntade. Sonen kom precis på beräcknad dag. När han precis var på väg ut så säger barnmorskan jag ska bara hämta lite mer dropp och går bara. Kvar i rummet är bara jag o sambon. Ingen sköterska ingen mer. Så kommer då huvudet ut. Sambon rusar ut för att haffa någon o får tag på en sköterska. Hon bara ojdå o rusar för hjälp. Allting gick bra tur att det inte var sonen nr 2 som hade navelsträngen runt halsen. Visade sen att sköterskan som satte på lustgasen inte hade ändrat utsläppet så gasen hamnade i rummet. Ingen fara så men kan förklara varför barnmorskan fick hjärnsläpp o lämnade oss själva så i rummet när sonen var på väg.
Nr 4 Redan i början sa jag till barnmorskan att dom måste sätta igång mig om jag går över tiden. Pga alla 3 grabbarna låg på över 4kg. Nr 2 var nästan 4,5kg. Det skulle ordna sig fick jag höra. När när jag började närma mig datumet fick jag träffa en läkare. Hon total vägrade. ÄVen att jag bad nästan på mina knän att bli igångsatt hon bara nej . Fick träffa en läkare till en vecka senare även hon vägrade. Är ju det om en säger nej så kan inte kollegan säga ja. Skulle kanske ha sitt strejkat på hennes mottagning. Dagen kommer och inget barn. Dagarna går och det händer inget. När det har gått 13 dagar över tiden så kommer förlossningen igång. Kommer in försent så jag hinner bara få lustgas. Och det har o göra med att jag väntade så länge var för jag var rädd för att bli hemskickad. 4 timmar senare så kom sonen väldigt medtagen så dom tog honom snabbt o sprang iväg med. Han piggnade till snabbt o kom rätt snart tillbaka med honom. Men dom 3 sista timmarna så kändes det som att kroppen gick sönder. Jag har än idag problem med mina höfter blir lätt stel och svårt o komma igång. Tänkte jag ska kolla upp detta efter när pandemin är över. Sonen då han vägde hela 5560 gram och 40 cm runt huvudet. Vi har en som vakar över oss i våran familj på min sida. Och jag vet att jag någon hade koll på oss. Jag försöker så ofta jag kan berätta min historia om att man inte ska gå över 2v över tiden . Och det har tagits upp sista tiden också . Är superbra att det kommer upp! Den första läkaren som sa nej till mig. Henne träffade jag några dagar senare för kontrolll på mig, sonen var med. Jag sa det till henne att titta här så här stor är han och det var det jag sa varför lyssnade du inte på mig. Hon sa inte så mycket och ville snabbt ha avklarat besöket.
Det blir inga fler barn nu. Känner att min kropp håller inte för flera. Svårt att förklara men kände det efter sista sonen på BB. Något säger mig att det inte kommer gå vägen för mig om det blir fler heller. Och det räcker gott o väl med 4:a. Tänk er 5 grabbar :=D är så grabbigt här ändå så att det räcker.
Småbarnstiden är rätt krävande o därför blev det som 2 kullar för oss. Kan ju skriva det . Allting är mycket smidigare när man är yngre o får barn. Man oroar sig inte allting flyter på helt annat sätt. Man har mycket mer energi också.
FB och insta har ju kommit dom senaste 5 åren. Och dom stora killarna vill inte vara med på bild där när jag lägger ut. Har faktiskt frågat dom om det hade varit okej o haft bebis kort på dom på fb om tiderna hade varit så . Men NEJ säger dom :=D Killar som är 14 år o äldre vill inte se sig själva som bebis på fb. Och därför kör jag samma med våra yngre killar. Lägger väldigt sällan upp bilder på dom. Kan vara någon fin bild med hundarna eller hästarna. Men det ska vara en väldigt speciell bild som dom omöjligt kan skämmas för sen när dom är äldre. För dom bilderna ligger alltid kvar på fb eller då instagram om man nu inte tar bort dom. Jag förstår dom helt! Hade själv inte velat haft vissa småbarns kort på fb när jag var tonåring :=D
Annars är det både roligt och ibland lite tufft att ha barn o så olika åldrar. Plusset är verkligen att alla inte är tonåringar samtidigt. Alltså tonåringar dom är väldigt billiga ibland. Det gäller att hänga med i svängarna och inte ta åt sig så mycket vad dom nu säger. IBland säger dom allt möjligt för att få igång en. Medans dom yngre killarna är det mer att det räcker många gånger med ett vanligt nej. Och man kan alltid lyfta med dom :=D Smågrabbarna är så mycket enklare och vara förälder åt än tonåringar. Man väntar o ber att dom ska komma ut igenom den där dörren så man börjar känna igen dom igen. Man måste börja hålla i sina nej. För många nej så skiter dom totalt i en. För få nej då gör dom ändå som dom vill. Hårfin kant o gå på . Och ju äldre dom blir desto mer måste man låta dom vara sina egna personer o det är väldigt svårt. För samtidigt som dom vill vara stora samtidigt vill dom vara små och där blir det krock.
Sen lägger vi på deras stjärntecken. Alltså hur dom är . :=D Alla grabbarna är sina stjärntecken , stämmer så superbra på hur dom är! Stenbock, Vattuman, Vädur och Lejon. :=D Japp det blir lite livat. Själv är jag oxe. Jag är väldigt envis och tjurskallig ibland långsint också . Jobbar med det :=D Grabbarna är verkligen sina stjärntecken så man får andas många gånger o räkna till 10 :=D
Det rådet jag kan ge som jag alltid ger, lita på din magkänsla om det inte känns bra gör något åt det. Kvittar vad det är väntar barn, uppfostran , jobb. Man brukar säga att vi har ett sjätte sinne och det stämmer väldigt bra.
Om det är någon som vill att jag ska skriva lite mer om något så hojta till och maila mig på gyllenemix@gmail.com Kan vara om förlossningarna , uppfostran osv. Annars fortsätter jag skriva om lite allt möjligt.
Nästa gång tänkte jag skriva lite om Festis.
